Lucka 21
Min yngre syster Barbro tog examen på flickskolan i Norrköping. Hon arbetade på ett företag i Hälleforsnäs innan hon fick anställning på UD. Hon vill ut i världen och en dag kom hon hem och berättade att det fanns två utlandsposter att välja på. En i Bryssel och en i Wellington på Nya Zealand. Vi uppmuntrade henna att söka NZ för det är ju så långt bort du kan komma och en möjlighet att verkligen se något annat. Förordnandet var på två år, och hemresan skulle vara betald. Det var bara det att efter en vecka där träffade hon Allan Guard. Han hade tjänstgjort på Scott Base i Antarktis och Campbell Island och var just hemkommen efter två och ett halvt år. Så efter två år kom hon hem och Allan var med och de gifte sig 1970. Men efter någon månad här återvände de båda till NZ och bor där fortfarande i Christchurch på Sydön. Allan har arbeta för företaget Catepiller och vid sin pensionering arbetade han för det färjeföretag som trafikerar mellan Syd- och Nordön. Barbro arbetade till att börja med för en ideell organisation, men fick senare anställning på Christchurch stora sjukhus som läkarsekreterare, där hon stannade till sin pensionering.
De fick två flickor Josephine och Ingrid. Jo utbildade sig och arbetade inom hotell men ändrade sedan och började istället arbeta på statens enhet för naturkatastrofer. Något som NZ dessvärre har råkat ut för alltför många gånger. Jo har även rest till andra länder, som också drabbas av tsunami och jordbävningar, och utbildat personal om hur man kan arbeta vid sådana katastrofer. Jo bor i Wellington tillsammans med Ritch, som kommer från Kanada.
Ingrid valde ett annorlunda yrke för en flicka, flygplansmekaniker. Hon arbetade många år på Air New Zealand där hon träffade sin man Mark. Ingrid och Mark bor i Darfield utanför Christchurch. När deras dotter Anna föddes slutade Ingrid sin tjänst och var hemmafru i många år. När Anna blev större började Ingrid arbeta lite igen.
Allan, Ingrid, Jo, Mormor Tyra och Barbro på Sverigebesök på 1990-talet
Besöken blir inte så ofta med det stora avstånd som är mellan våra länder. 2015 var Kjell och jag där på besök för tredje gången och nu ser vi fram mot att Barbro, Ingrid och Anna ska komma hit i sommar.
Så min egen bana genom livet. Ja efter Getå, Schweiz och att jag gifte mig, bodde Kjell och jag kvar i Norrköping och vi fick två barn, Thomas och Catrin (Tina). 1967 när Kjell hade övergivit kockyrket och utbildat sig på Åhléns assistentseminarium i Stockholm blev han förflyttad till Jönköping och Tempo på Barnarpsgatan. Efter tre månader lyckades han hitta ett hus att hyra i Mullsjö på Trollehöjdsvägen och barnen och jag kunde flytta med. Jag var så hemma med barnen tills Tina började andra klass.
Efter två år flyttade vi till Råslätt i Jönköping och bodde där i ett år innan vi hittade vårt Hagaberg i Mullsjö och flyttade tillbaka.
Jag hade ett par år deltidsjobb på Landhs Konditori på kvällar, då Kjell kommit hem och kunde vara med barnen. 1973-74 gick jag på estetlinjen på Mullsjö Folkhögskola mest bara för att det var roligt. Jag tänkte mig nog egentligen inte någon konstnärsbana, men det har alltid varit roligt att göra saker för hand.
Sedan gick jag på AMU i Jönköping ett år, först en preparandkurs och sedan en korrespondentkurs. Därefter kunde jag titulera mig sekreterare och fick ett vikariat på JMW i Jönköping. Efter ett år fanns det en sekreterartjänst på Perma System i Mullsjö och jag fick den. Där lärde jag mig mycket av min chef Bengt Boklund. Efter 7 år såg jag en annons om en sekreterarplats på exportavdelningen på Fagerhults Belysning i Habo och efter lite krångliga intervjuer fick jag tjänsten. Där trivdes jag väldigt bra och fick genom åren mer och mer krävande arbetsuppgifter och bytte chefer flera gånger. Jag stannade 20 år innan det var dags att gå i pension.